Livsdröm uppfylld

Ända sedan jag i slutet av 80-talet surfade runt på de två kanaler som TV erbjöd på den tiden och fastnade för ett program med JeanMichell Jarre och hans konsert i Huston/Lyon, har jag drömt om att få se honom live. Just den kvällen för drygt 20 år sedan var magisk, jag vart helt paff över denna musik som jag aldrig hört innan men som jag kände att jag måste höra igen.

Dagen efter gick jag in på Wikstensmusik (som var den skivaffären i Oskarshamn som hade flest skivor, och ja, internet var ju inte att tänka på då. Möjligen användes brorsans Ginzakatalog som referens) och frågade efter någon skiva med Jarre. Naturligtvis fanns det ingen så jag fick åka till Kalmar där Domus hade en större skivaffär. Jag har för mig att det blev Redez-vous

Men åter till nutid. Eller ja, för sådär 6 månadersedan uppmärksammade jag att biljetter skulle släppas till en konsert i maj. Just då hade jag gått i valet och kvalet om jag skulle köpa en förbannat dyr andrahandbiljett till Jarres Oxygen revival. Jag beslutade mig för att inte gynna de rackare som köper upp alla biljetter för att sedan kränga dem till stackare som mig för tredubbla priset. FY!

Därför vart jag extra glad när jag lyckades fixa en biljett tidigt. Så tidigt som 5 raden på parkett faktiskt.

Min bror såg Jarre när han var i Göteborg och frågade hur jag tyckte att det var. Eftersom jag inte haft tid att blogga på ett tag så får ni ta del av den recentionen:

Jo musiken var fantastisk

Publiken var gammal, märks att det inte skett någon föryngring sen 1989 av fansen. Kul att se att det gått bra för vissa nördar (de som fotade med SonyEricsons senaste smart phonte) och mindre bra för de som fotade med enklare diton. För hur jag än tittade var den överväldigande majoritetet män och i 40-årsåldern. Kvällen var väl lite stillsammare än man kunde tänka sig och stämningen gick aldrig upp i extas.

Scenshowen var, tja vad hände på scen egentligen. Ljus och laser visst men Jarre, vad gjorde han egentligen?

"ok vi gör en koreografi som ser ut så här:

Skruva lite där, och gå sen dit och skruva lite där. Gör för all del inget i takt och så att det ser ut som om du verkligen spelar. Efter 2:30, titta upp på publiken, le och sträck upp ena handen i luften ett par gånger. Avsluta med ett dubbelslag på cymbalerna.

Förslag på mellansnack: Tänk på att Bosse ringholm var ett före dömme. Finn så många variationer på "hello stockholm, how are you." (ok det finns inte så många. men vi behöver inte skriva längre manus än det)

Men musiken är som vanligt magisk och jag fick en stark känsla av nostalgi från 80-talet när jag första gången såg honom spelande på laserharpan. Det var lika mäktigt idag...