Ettårsdagen - inget att fira

Idag är det ett år sedan den olycksaliga måndagen då jag krachade på cykeln. Det var en måndagmorgon, solen sken och Bäckvägen var nylagd med asfalt. En oförsiktig gångare, lite otur och så kom ambulansen. Av själva händeslen minns jag inget. Av resten den dagen minns jag fortfarande bara delar. Men jag hade tur och klarade mig utan större men. Hjärnskakning, näsfrakutr, tandskada mm

Ett år senare var likheten lite väl slående. Strålande härlig morgon. Jag valde dock att inte cykla idag och vi tog t-banan i stället. Brr, det gav en hemsk försmak av vinterhalvåret då jag måste åka kollektivt till jobbet. Känns inte speciellt lockande.

Hoppas på en lång fin höst så jag får använda cykelhjälmen mycket...